Nu är jag tillbaka hemma i Mui Ne. Skönt. Det har varit fyra intensiva dagar i Saigon. Längtar inte riktigt till onsdag då jag ska tillbaka dit igen. Men får väl bara passa på att njuta mer av de dagarna jag nu är i Mui Ne.

Utflykterna gick bra. De är ju så najs. Det var förmodligen sista gången jag körde dem på svenska. På torsdag blir det på danska och sedan åker jag till Gilleleje för Ledarskapsutbildning. Den här säsongen har ju gått alldeles för fort.

Lägger upp lite bilder med mor, far, lars och moster.

 

Sofia K.

12 februari 2011 22:29

Heej!

Åh, så mysigt ni verkar ha haft det. Ser helt underbart ut att ligga vid en pool..

KRAM!

 

Erika

14 februari 2011 19:08

Det låter hur härligt som helst!!! Avundsjuk såklart...Ha det fint och vila upp dig ;) innan det är dags för jobb igen. kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  ...jepp, det gör det. Det rullar på här på Cypern. Har lämnat över nästan allt till Amalie nu så snart har jag nada att göra. Sitta och glo lite på väggarna eller något.   Här är fortfarande varm och skönt. Ca 27 grader och sol.   Igår ha...

  Så är jag tillbaka på Cypern. Apollo ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in och hjälpa till lite i ca 2 veckor. Så detta blir i princip mitt sommarjobb ;) Kom ner 29/5 och åker hem 14/6. Så en ganska lagom lång sejour!   Och allt är sig...

Så var jag hemma i Svea igen. Landade på Arlanda i lördags kväll, sov en natt på hotell där, flög till Landvetter i söndags fm. Hann med att se fam Welander ett par timmar innan jag åkte med päronen ner till Äholm. Och nu har jag faktiskt inget plane...

  Så är jag inne på sista arbetsdagen för Apollo. Så sjukt märklig känsla. I tre år har jag tagit på mig apollouniformen och gått till jobb i 25-30 graders värme. Nu ska jag hem till grått väder och gamla (!) kläder. Jaja, som jag har sagt innan - ...

  Jepp, idag gjorde jag min sista dag i tranfseruniformen. Så märkligt. Och jag har bara två arbetsdagar kvar. Sen ingen mer apollouniform. Så sjukt. Jag har ´tagit på mig den varje morgon (nästan iaf!) i tre år. And now - no more.   Min all...